Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(^ ^
vxE?rik Persson var bergsman. Han var till åren
kommen, gubben, och låg på sitt yttersta i en
af de rödmålade flvgelbyggningarne och vi småpysar
stodo på tå vid dörren i det skumma rummet och
sågo med nyfiken bäfvan fram emot den stora
sparlakanssängen, där gubben låg och pustade i
dödsstunden. Det var eget, att man verkligen lät barn
se sådant!
Och gubben dog liksom far hans, den gamle
farfar, gjort för ej så långt förut och gården fick en ny
herre. Det var Pers-Erik. Ty gården kallades efter
ägaren Erik Pers eller Pers och så fick sonen efter
gården namnet Pers-Erik.
En tretioårs karl var han allt, då han tog emot
arfvet efter sin far, och bra såg han ut med sitt
mörka ansikte, svarta hår och resliga figur. Jag såg
honom första gången då han motionerade en sjuk
häst, som han sedermera såsom obotlig sköt i den
lilla löfdungen i ena ändan på sina ägor och nära
intill våra husknutar — just där hallonen växte så
frodigt — och hvarest äfven det döda djuret grofs
ner, oss till stor fasa sedan skymning fallit på.
Arbetade gjorde han väl ej så mycket, men deltog dock
i slåtter och skörd och förde då lien med kraft bland
den långa raden af slåtterkarlar i hvita skjortärmar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
