Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
strun, som sjunkit ner på spishällen med förklädet
för ansiktet, tog henne varsamt i sina armar och
hviskade:
"Anna! Kära Anna!"
Åh, hvad han var glad!
Bevis hade han fått, bevis på den enas oskuld,
den andres skuld. Men hvad brydde han sig för
tillfället om denne, då han sett sin stolta, trofasta
hustru, sin raska Anna, hans egen Anna, föraktligt
stöta uslingen ifrån sig, då han i skymningen kom
smygande med falska och förrädiska ord på läpparne.
Hans hjärta vidgades af jubel, hans mörka öga
strålade af fröjd såsom om han vunnit och funnit en stor
skatt, och därför tog han ock så sakta hjärtevännen
i sina armar och hviskade i hennes öra:
"Anna! Kära Anna!"
Och hon, öfverraskad af hans oförmodade
uppträdande, af hans ovanliga ömhet, hans smekningar
och ord, hon glömde gångna, tunga, dystra dagar,
som pressat hennes unga, varma hjärta en lång tid,
glömde alla misstänksamma ögonkast och half höga
ord, och slöt sig intill honom gråtande och snyftande
af glädje:
"Erik! Åh, Erik!"
Så glada hade de två ej varit på länge. De
tycktes ånyo ha funnit hvarandra.
Erik började åter jaga. Många och långa
timmar drog han omkring i skogen, sköt en tjäder eller
en hare, ibland en räf, ibland ingenting, men ute och
ströfvade var han ändå. Och lugn och ro tycktes
åter vilja smyga sig in i den boning, där söndringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
