Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
och väntade på oss och våra underrättelser för att
kunna vidtaga sina dispositioner.
Hungriga och trötta voro vi och tysta som
råttor, där vi lågo och funderade hvar i sitt hörn under
det att posterna gingo sin jämna gång därutanför.
Ögonlocken blefvo tunga på mina kamrater och de
började snarka den ene efter den andre. Men jag
hade annat att tänka på. Kronprinsen låg mig i
tankarne, mina kamrater med fångarne därborta på
hemvägen likaså och så, Gud bevars, medaljen ock.
Slutligen knuffade jag på Färm, som låg mig närmast.
"Uff", grymtade han, "jag är hungrig som fan
och kan väl åtminstone få sofva i ro!"
"Tvst!" sade jag. "Xu tror jag vi knalla oss i
väg!"
"Hå fan!" mente han tro på, blef ögonblickligen
pickhågad ocli hela laget var i en blink fullt vaket.
Men huru skulle det gå till ? Vi voro obeväpnade
och vårt tält, som bevakades af två soldater, låg en
bra bit ifrån yttersta linien, men natten var mörk
och det var alltid en tröst.
Jag skar ett stort hål i tältduken på ena sidan,
tillräckligt stort för en man att krypa igenom, högg
den ene posten bakifrån, drog in honom i tältet o cl?
band honom, sedan jag tillstoppat hans mun. Ett
ögonblick därefter gick ånyo posten därute på sin
plats fram och tillbaka; det var Färm själf som spelade
fransos alldeles förträffligt. Nå, på samma sätt
af-löste vi den andre och nu skulle vi smita i väg ut
genom bevakningslinien. Men det var allt kvistigare.
Emellertid, lyckan står den djärfve bi.
Vi voro sex man utom jag och beslöto att
marschera ut i trupp som en patrull, men behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
