Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
"Alldeles rätt", sade han. "Da är en duktig pojke.
Jag önskar du vore fransman!"
Han klappade mig på axeln och räckte mig
guldmyntet. Därefter yttrade han ett par ord till
officern, nickade och red sin kos, för att på samma
sätt dyka upp på ett annat ställe.
En korporal och tre man beordrades att följa mig.
Så for tusan, tänkte jag litet modfälld, går det
så kvickt! Hvad har jag väl nu för nytta af hans
guldmynt ?
Men nu kom officern fram, tog mig i hand och
sade att jag var fri på kejsarens ord.
Jag stod öfverraskad, men tog naturligtvis
tacksam emot både frihet och lif, som jag trott mig på
vippen att förlora, tog afsked af kamraterna och
fördes så af min eskort på hemvägen mot de våra.
Där ha ni hela guldmyntshistorien. En präktig
karl var han, Napoleon, kom ihåg att jag säger det.
Och hans knektar riktigt afgudade honom och det
var då inte att undra på, ty flera af marskalkarna
och generalerna hade gått i ledet med gevär på axel
och ränsel på ryggen och hvar och en, som var
duktig, hade utsikt att få följa efter."
"Vill inte farbror tala litet om Leipzig", bad en
gång vår far, som alltid gärna hörde på gubbens
historier.
Men då mörknade dennes blick.
"Där var lik i tusental och blod i strömmar",
sade han dystert, "och kanonerna höllo en förfarlig
konsert. Hu, krig och människoslaktning är ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
