Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Emellertid var det ej tillfälle till långa funderingar.
I största hast fiffade jag upp mig en smula, vred på
mustascherna och sträckte så i väg till vår öfverstes
närbelägna bostad. Yäl utkommen rann en tanke
för mig. Damen var ju däruppe hos gubben. Skulle
väl —? Nåja, jag finge ju snart veta det.
Rak och stram som tjänsten kräfde steg jag in
till min höge förman, en gammal barsk gubbe, hvars
hårda drag nu emellertid tycktes hafva tinat upp
inför damens strålande ögon och leende mun. Jag
stannade innanför dörren.
"Hör ni, min kära Säfve" (hm, tänkte jag, det
låter något det!) "här är markgrefvinnan af Burg,
som på sitt landställe utanför vår stad önskar en
säkerhetsvakt under allt det bråk, som råder nu för
tiden. Markgrefvinnan säger att ni ser så tillitsfull
och oförskräckt ut (Gud signe henne! tänkte jag)
och har därföre begärt att ni skulle få öfvertaga
befälet öfver vakten. Ni hämtar edra order här om
en timme. Adjö, min vän!"
Jag gjorde honnör för öfversten, bockade mig
för grefvinnan och gick till mitt kvarter för att göra
klart för uppbrott, glad öfver den omväxling, som
syntes erbjuda sig, och funderade på ett och annat
rörande grefvinnan. Yar hon månne gift? var min
första tanke. Ånej, då hade väl grefven själf kommit.
Kanske var hon änka, fastän hon såg väl ung ut
för att vara det. Unga vackra änkor äro alltid
förtjusande !
Kort och godt. På utsatt tid hämtade jag mina
order hos öfversten, som frågade, hur fan jag kunde
vara bekant — bekant? — med grefvinnan och som
skrattande klappade mig på axeln till afsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
