Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
aldrig an, aldrig i världen, och det hade jag då sagt
mig själf tusen gånger. Men hvad halp väl det?
Aldrig ett skapande tecken!
"Carl", sade hon så kärleksfullt, "stig upp och
hör mig."
Jag satte mig darrande i en soffa och hon satte
sig bredvid och tog min stora, starka hand emellan
sina små och mjuka.
"Yi äro unga båda, jag helt och hållet oberoende,
hvarför skulle vi väl blygas for vår kärlek? Se, jag
säger dig det öppet. Du behagade mig vid första
ögonkastet, icke endast for ditt utseende, utan för
ditt raska uppträdande, ditt hurtiga sätt. Hvarför
skulle jag ej älska dig och du mig ? Jag är ju vacker,
det säga alla. Du är fattig, säger du. Nå, hvad
mer? Jag är ju rik. Ack min vän, var glad! Kriget
blir en gång slut, du vet hvar jag finns. Låter Gud
dig lefva och strider du med ära för allas vår sak,
så välkommen till mig!"
Så talade den ängeln! Ack, hvad vi svärmade
och skrattade och pratade! Ty vi voro inga sådana
där månskensbarn, som bara gingo och suckade och
sågo tråkiga ut. Ånej, vi voro ett par unga, raska
människor, som fröjdades åt den närvarande glädjen
och gladde oss i hoppet och som räknade ut, huru
vi skulle ställa allt på bästa fot så snart fred var
sluten. Freden ja, när skulle väl den komma?
Och så kom uppbrottsorder.
Yi skulle rycka framåt, framåt mot de franska
örnarna, emot Napoleons segerrika legioner, framåt
till seger eller död. Jag var både glad och sorgsen.
Glad öfver äran som vinkade, sorgsen öfver
skilsmässan från min .hjärtevän. Men allt har en öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
