Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Men tiden läker alla sår. Säfve kom åter hem
till gamla Sverige och tjänsten gick sin vanliga gång.
Han ^följde kronprinsen till Norge — bara en
promenad, tyckte gubben — gifte sig med en rask tös,
som skötte hushållet galant, skänkte honom en son
och sedermera gick sina färde ifrån både make och
barn.
Det var intet kärleksparti, men väl ett
förståndsparti. Fanjunkar Säfve var en grann karl och —
hvad bättre är — en bra karl, och hvad hjärtesåret
beträffar så var det visserligen läkt utanpå, men
grefvinnans bild stod så kvar i hans hjärta att det
aldrig kunde bli fråga om för någon annan att tränga
sig in. Äktenskapet var dock lyckligt och sonen,
ende sonen, sattes i skola och gick sedermera
affärsvägen, brytande hundraåriga traditioner, och var,
under den tid jag kände den gamle, förvaltare på
ett gods.
Under fredstid händer inte mycket i en krigares
lif. Säfve blef gammal, men var lika kry för det,
och drog sig slutligen tillbaka från exercis och
manöver med sin lilla eländiga pension, för att hvila på
sina förvärfvade lagrar. Pojken, som för resten var
lika lång som fadern och en fyrtio-års karl, ville han
ej besvära, utan skaffade sig så småningom en
bekväm och behaglig tillflyktsort hos änkan Anna Greta
eller mor Anna i Lugnet.
Gubben, han var väl dä en åttio år, kom
ditflyttande med sin pipa, sitt tobaksskrin, sin gamla
värja och sina tre medaljer i en liten ask och
installerade sig på bästa sätt i sitt nya henr.
Och trefligt var där.
Kyrkan stod hög och allvarlig på grusåsen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
