Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flink-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
stilla, tyst och högtidlig. Det var ej rådligt att
begifva sig dit in, ty hittade man ej på de buktande
fästigarne med en grönskande kolbotten här och där
så råkade man lätt vilse.
Till vänster strax i början af skogen drog en
stig genom kaplanshagen — den vackra kaplanshagen
med sina små gröna platser — och då man klättrat
öfver det innersta stängslet befann man sig ute i
vilda skogen. Men följde man leden fram, så började
den snart att bära uppåt, mossiga klippor tornade
sig öfver hvarandra, träden tycktes draga sig tillbaka,
och snart hade man rätt framför sig en lodrätt
uppstigande, skroflig bergvägg, hvars stup, om man från
kanten däruppe såg ner i den mörka skogen i djupet,
kom tanken att svindla och de väldiga träden att
synas som småväxter.
Kände man till förhållandena så kunde man
komma upp på berget genom att försiktigt klättra
på en liten stig, som i sicksack gick uppåt öfver
stenar och afsatser, och väl upphunnen på platån,
som tämligen kal utbredde sig, hade man från den
knutiga trolltallen en milsvid utsikt. Skog rundt om
som ett grönt haf, skiftande i solljus och skugga;
därutanför söderut den närmaste trakten med gårdar
och byar; så "kyrkskogen", och längre bort ånvo
odlad byggd med den hvita kyrkan hägrande i
blånande fjärran och älfven i ena kanten som ett
silfver-band. Åt alla andra sidor skog, idel mörk och dyster
skog.
Så såg det ut i närheten af Flinkfars stuga.
Men fastän den låg i nejdens ena hörn upp emot
skogen och fastän vägen dit var den jämmerligaste
man kunde se, så var där visserligen icke dödt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
