Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flink-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Egentligen kunde den lilla berättelsen sluta här,
men litet torde ännu böra tilläggas.
Anders blef både röd och blek, då mor kom hem
med så rart främmande, och kunde ej låta bli att
ta både gumman och Anna i famn. Och på själfva
påskdagen lystes det i kyrkan till allas ytterliga
förvåning och öfverraskning for de unga tu, som en
vacker majdag åkte hem till prosten, där de vigdes
i all stillhet.
"Det var rätt gjordt af dig, Anders", sade den
hjärtegoda prosten och klappade brudgummen på
axeln. "Och det hedrar er, Ollas-mor", tillade han
och tog den rörda gumman i hand. "Jag tror ni
fålen bra hustru åt er son, och det är alltid en stor
Guds välsignelse."
Efter vigselns slut och sedan lyckönskningarna
voro öfverstökade tog prosten fram ett bref med
många frimärken och stora sigill på och vände sig
till den öfverlycklige Flink-far.
"Hör ni far, har inte ni en bror som är i
Amerika?"
"Gud vet hvar han är", mente Flinkfar, "men
nog for han väl åt det hållet för en trettio år sen,
tänker jag, men aldrig har jag hört af honom se n
dess."
"Ja ja, det lär nog vara rätt, tänker jag",
fortfor prosten. "Jag har så godt som säkra bevis i min
hand och har haft det i flera dar, men jag tyckte
att det passade bäst att tala om saken just vid detta
tillfälle. Nå, er bror är död nu och efterlämnar en
förmögenhet på en två eller tretusen dollars, som lär
komma att tillfalla er. Det är mycket pengar det,
och jag får verkligen gratulera er!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
