Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
män och kvinnor rusade ut, vägledde af det hemska
skenet från den brinnande ladan.
Den brann ner till grunden och tidigt på
morgonen strömmade folk dit från hela nejden för att
se på förstörelsen och jag var ock med förstås. Men
där var ej mycket att se: kolande bränder, en
askhög och en sotig grundmur — se där allt. Och väl
var att byggnaden sällan begagnades och för resten
stod långt ifrån de andra; förlusten, om man ens
kunde tala om en sådan, då allt var försäkradt, var
obetydlig, och risken för de andra husen hade varit
likaså.
Det hördes intet vidare om hela saken och någon
undersökning skedde ej. Men det hviskades därute
vid Smedsbo oc-h för resten man och man emellan
också, att Fett-Stina, det sparkade "fruntimret", nog
skulle kunna upplysa om ett och annat rörande
eldens tillkomst. Men, som sagdt, saken vidrördes
ej och föll så småningom i glömska.
» *
Men hur gick det med rättarns reformer? Ja,
han hade knappt hunnit längre än till blotta
funderingarna och ett par dagar bemödat sig om att tala
litet vänligt och utan de sedvanliga svordomarne med
folket, som helt ovana därvid betraktat honom med
idel misstro, då en kväll en liten trasig parfvel helt
rädd och förlägen kom in till honom med sin
saraman-kramade mössa i handen.
Hvad kunde väl stå på, då en sådan pys vågade
sig in i lejonets håla? Kättarn såg helt förbluffad ut
och sökte under inflytande af sina människovänliga
föresatser att visa en så mild uppsyn som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
