Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kastrationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till kastrationens historia. 11
Så lyder detta Jonathan Swift tillskrivna uttalande.
Jag liar förgäves i den fullständiga av Temple Scott1)
utgivna upplagan av Swifts samlade arbeten av år 1908
genomgått den långa förteckningen på säkra och osäkra
arbeten av hans hand. Det nyss återgivna uttalandet har
jag ej återfunnit. Det oaktat finner jag knappast någon
anledning att betvivla riktigheten av den obekante över-
sättarens uppgifter, vilken jämte ort och dato, Dublin 29
november 1731, angiver dr Swift som författare. Det är
en allbekant sak, att den som politiker rastlöst verksamme
domprosten i Dahlin var en ingående kännare av sitt lands
förhållanden och varmt intresserad i alla sociala frågor.
Det finnes för övrigt i Swifts mest kända arbete, »Gullivers
resor», ett sammanhang som visar, att han särskilt intresserat
sig för kastrationsfrågan. I förbigående vill jag erinra där-
om, att Gullivers resor, vilken vi alla i avkortad upplaga
läst i vår barndom, i sin originella form långt ifrån kan
betraktas som en barnbok, och för visso ej heller av Swift
avsågs att vara en sådan.
Swift säger själv, att »Gullivers resor» är frukten
av hans misantropi. Och ingenstädes framträder hans bitter-
het och människoförakt med sådan skärpa som i det kapitel
av »Gullivers traveis» som kallas »A voyage to the Houyhn-
hnms», d. v. s. i resan till »Hästarnas ö». Hästarna be-
handla här människorna »the Yahoos» efter förtjänst, och
Gulliver, själv en »Yahoo», insuper i deras skola ett sådant
förakt för människorna, att han, återkommen till hemmet,
svimmar av vämjelse vid sin hustrus omfamning.
På »hästarnas ö» voro människorna följaktligen ansedda
som de uslaste av alla djur, och det blev klart för Gulliver,
att vår övervikt med avseende på förstånd blott var »fitted
to increase our natural vices». Nu blev Gulliver i tillfälle
att för den hästvarelse, i vilkens skydd han befann sig,
förtälja, huru människorna i det land, från vilket han kommit,
*) Även i Thomas Sheridans upplaga av år 17S4 har jag för-
gäves gjort efterforskningar. Det synes mig dock osannolikt, att föreliggande
aktstycke av engelska utgivare skulle vara okänt, och är jag tacksam att av
svensk Swift-kännare bliva rättad och vägledd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
