Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kastrationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till kastra,tionens historia. 13
mycken skepsis. Att testiklarna ej hava någon betydelse
för intelligens och psykisk manlighet vill han bevisa med
hänvisning till trenne historiska kastrater, vilka var för sig
voro framstående och geniala män. Dessa kastrater voro
kejsar Justiniani berömde fältherre, Narses, kyrkofadern Ori-
gines och den förutnämnda medeltida filosofen, Abelard.
Narses. vilken i Felix Dahns bekanta roman »Ein
Kampf um Rom» sannolikt med mycken överdrift skildras
såsom puckelrygg och epileptiker, tillhörde palatseunuckernas
föraktade kast, men lyckades det oaktat genom sina stor-
artade själsgåvor nå ära och berömmelse. Rieger anför
följande karakteristik av Narses efter en samtida byzantinsk
historieskrivare, Agathias. »Han var», skriver denne, »även
till sin kropp kortvuxen och i riktning mot magerhet ut-
vecklad, men han ägde det manliga och storvulna i en
sådan grad. att man förvisso icke skulle hålla sådant för
troligt. Därav framgår, att när någon i själen ett fritt
och ädelt sinnelag blivit givet, så står för honom intet hinder
i vägen att bliva en förträfflig man.» Härtill fogar Rieger:
»So viel ist jedenfalls durch des Narses Beispiel mit Sicher-
keit bewiesen, dass die Testikel kein nothwendiges Erforder-
niss fur einen Helden sind.» Även en Origines’ manligt burna
martyrium, en Abelards oförskräckta personlighet framföras
av Rieger som stöd för riktigheten av nyssnämnda sats.
»Om man studerar», skriver till sist Rieger, »de trenne
kastraterna Origines, Narses och Abelard, så skall man finna,
att den högsta andliga fulländning, vartill en människa på
sin plats i kyrka, stat och vetenskap kan komma, innebär
något, som visserligen ofta genom de sexuella drifterna kan
grumlas och fördunklas, men aldrig genom frånvaron av
denna drift kan störas.»
Otvivelaktigt har Rieger här tangerat ett av de allra
intressantaste psyko-fysiologiska problem som finnas, men
lika uppenbart är, att han på ett alltför lättvindigt sätt
avfärdat detsamma. Även på andra punkter i Riegers
arbete om kastrationen gör han sig saker till förhastade
slutsatser.
Rieger omnämner ganska utförligt Pelikans arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
