Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frun emanciperar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små skarpa anmärkningar och stickord, om inte
rent ut otidigheter. (talar) Det där är nu inte
alldeles lika sant som det om trappuppgången.
Ing: En modern författarinna måste taga
något litet från sin fantasi också. Eljes blir det
inte konstnärligt, ser du!
Alva: Tyst du, när jag läser, (läser) Nu
stod Elisa Sjöberg på vaxduks mattan utanför
tamburdörren och ringde pä. Hon var den unga fruns
enda, sanna väninna i den lilla skvallerlystna
småstaden. Hon var en dam på 30-talet med
spänstig växt och högburet hufvud. Det korta håret
föll icke ned och skämde bort en bred, tankediger
panna och hennes energiska ansikte lystes upp af
ett par ögon, som kunde blixtra till. Man märkte
på hela hennes person att hon var van att
offentligt stå för den sak, som utgjorde hennes alt:
kvinnans frigörelse och likställande med mannen,
(talar) Hon är inte missnöjd med sig, Elsa Sevidt!
Ing: Nej, — det är ett präktigt själfporträtt,
— flatteradt naturligtvis som själfporträtt alltid äro.
Alva: (läser) Och nu ringde hon på.
Tamburklockan hade en gäll klang lik den man hör på
teatern innan ridån går upp. (talar förtjust)
Alldeles som vår klocka! Det är tusen gånger jag
tänkt på en sådan teaterklocka, när det ringer i
tamburen.
Ing: En medfödd blick för naturens stora
sanningar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
