Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag älskar dig, när nattens månljus skiner
På skuggig gång i vida parkens sköt,
När stormen höstlig uti träden hviner
Och du mig häftigt till ditt hjärta slöt.
Det är ju utmärkt, hva sa? Storartadt! Tredje
versen:
Jag älskar dig som ingen ann’ i världen . . .
(Pyret störtar fram i ett vigt språng, men Karl
hinner rycka häftet undan hennes tag, hon står
upprörd och flämtande med ursinniga ögon och skall
springa tillbaka igen, då Karl fångar in henne och
klämmer henne mellan sina ben.) A nej—du! Nu
är du i räfsaxsen, Pyret lilla! Hålls där vackert!
(Pyret förgås af blygsel med ansiktet i händerna
medan Stormfelt fortsätter patetiskt, travesterande).
Hon älskar mig som ingen ann’ i världen,
Min stolta panna och min ädla håg.
O finge blott engång vid lugna härden
Hon vårda mig där jag i soffan låg!
Jaha! Hvad säger ni? Är det inte flykt i det här
kanske? En nyupptäckt skaldinna! Och Pyret är
också realist, förstås, därför lägger hon mig på
soffan, för att kunna vårda mig bekvämare. Ett
underbart sinne för detaljerna, — inte sant?
(Pyret gör vilda bemödanden att komma lös. Fadren
storskrattar, Ellen allvarsam) Nej, Pyret kommer
inte lös har jag sagt. (Han bläddrar vidare i boken.)
Ellen: Det kan vara nog nu. Släpp Pyret,
Karl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
