Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsdagar och ungdomsår - 2. Emtöholm och Kaveltorp — det ljusa och det mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emtöholm och Kaveltorp — det ljusa och det mörka
redan som liten flicka, finna vi just av hennes hänförda
skildring av sitt barndomshem. Det är icke först och främst de
magnifika salarna hon skildrar, icke de vackra möblerna, utan
kullarna, parken, träden, sjön. ”Vad jag älskade blommorna!
I all synnerhet en stor röd rosenbuske, min sagobuske, som stod
nere i ett hörn med den täta hagtornshäcken bakom.” När
hon beskriver rummen, dröjer hon särskilt vid växterna i
krukorna och på blomsterborden. Därnäst stannar hon vid
böckerna och tapeterna. När hon beskriver människorna på den
stora gården och i trakten, träda oss framför allt till mötes
med friskt liv de som arbetade. Där är den flitige
trädgårdsmästaren, där är den raske rättaren, vidare fiskar Bruse och
”mormors faktotum Fippe”, där möta vi flickorna från
rättar-byggningen, som voro hennes lekkamrater, där lära vi känna
mor Maja, kusken Wild och hans humoristiska hustru
Johanna. Hos rättarns och kuskens var Kata Maria som hemma.
Endast med några få ord berör hon de stora festerna hemma,
då Adelsvärdarna och Stackelbergarna kommo på besök. Trots
sin glans ha de icke i nämnvärd mån förmått fängsla barnets
fantasi.
Snart nog bortarrenderade mormodern Emtöholm med
undantag för huvudbyggnaden och trädgården. Till denna
åtgärd bidrogo de långa uppehållen på Kaveltorp. Men trots att
Kata Maria nu kom i närmare och oftare beröring med sina
föräldrar, smälte icke kylan. Snarare synes den ha blivit
starkare. Med desto intensivare kärlek slöt hon sig till
mormodern och följde henne vart det bar. .Men högst ogärna till
Kaveltorp.
I Kata Dalströms gulnade papper står Kaveltorp tecknad
som ett Gehenna. Det fanns ej fulare plats i världen! Hon
beklagar mycket sin mor, som varit tvungen att så länge vistas
där. Man kan tryggt utgå ifrån, att det var barnets starka
skönhetskärlek och varma natursinne, som icke fingo nog
näring i denna avsides mellan dystra skogar och mörka berg
liggande karga trakt, där dessutom gruvbrytningen, de
anskräm
— 19 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
