Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsdagar och ungdomsår - 5. Vildfågeln i skolburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vild fågeln i skolburen
Bakom den stränga skolföreståndarinnans rygg fördes
emellertid av eleverna, särskilt efter det de hunnit upp i tonåren,
ett gladare liv. Kata Maria säger sig ej ha haft den minsta
andelen i alla galenskaperna och upptågen.
Hon skildrar sig själv från skoltiden som ”en käck, duktig
pojkflicka, som man aldrig förmådde tämja, men som fann
sig i klosterlivet och gjorde det mesta möjliga därav”. Hon
fann sig emellertid icke länge. Det uppstod inom skolan en
fribytarskara. Hon blev själv ledare för denna fribytargrupp,
för oppositionen. Hon var den, som skaffade extra mat
utifrån, som sörjde för ”kontrabanden”, som anskaffade
förbjuden litteratur och som ledde samkvämen med skolpojkarna,
tillställningar som voro strängeligen förbjudna.
”Skolpojks-flirten skötte de flesta av oss med kläm”, heter det
tjuvpojks-aktigt i barndomsminnena. Kata Maria var väl ej den värsta
att retas med lärarna genom att nojsa med pojkarna, men
tack vare sin oräddhet fick hon i regel bära hundhuvudet för
även andras extravaganser. Hon blev bland lärare och
lärarinnor ett trätofrö. Hennes ständiga opposition mot tidens
drillpedagogik, mot den hycklande skolmoralen, hennes öppna
nonchalerande av ämnen, som ej intresserade henne, samt väl
ock hennes eget självsvåld ledde omsider till öppet krig med
föreståndarinnan. Hon vart skolans oros- och villoande, en
medveten rebell, som ideligen sökte sätta torped under arken. Till
slut kom katastrofen: Kata Maria förvisades från skolan. 1872
kom hon fylld av rebelliska tankar åter till föräldrahemmet i
Bångbro.
Kata Dalström har själv tillmätt sin sturm- und
drang-period i Örebro en stor betydelse för sitt följande liv och för
sin historiska gärning. Den bör sålunda icke underskattas. I
motståndet mot en förvänd skoldisciplin, som byggde på tvång
och hyckleri, på slentrian och utvärtes sken, i kampen mot en
livsfientlig klostermoral och en glädjefientlig formalreligion,
som sökte förkväva det bästa och vackraste hos den unga
människan, i trotset mot auktoriteterna, som avslöjat sig som
— 35 -—•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
