Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mognande år - 16. Visbytiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visby tid en
barnhuvud, som tittade in genom dörren i rummet, där hon satt
och skrev, frågade eller bad: ”Mamma, det sitter en så
underlig fågel på stalltaket, kom och säg vad den heter!” eller
”Mamma, se sådana petrifikater vi hittat” — på stranden
nedanför Manhem fanns mycket petrifikater — eller ock var det
en ny blomma, ett konstigt krypodjur, allt skulle de fråga om.
Även av Kata Dalströms äldsta dotter, friherrinnan
Stjern-stedt, äga vi en målande, psykologiskt intressant och briljant
skriven skildring av det dalströmska hemmet, barnen och
undervisningen, visserligen sträckande sig över en längre tid, men
med visby tiden som centrum. Ruth Stjernstedt börjar med en
bild av Kata, hennes mor, sådan hon nu står för hennes minne:
Modern till en barnskara på icke mindre än sju barn,
därav de sex första så jämnåriga som en syskonkrets kan vara
det. Hustrun till en man, tjugu år äldre än hon och vilken
under hela sin levnad var deciderat konservativ till sin sociala,
etiska och politiska åskådning såväl som till sin litterära och
estetiska smak. Min far, säger Ruth Stjernstedt, var nämligen
ingalunda indifferent till sin läggning, utan synnerligen livligt
intresserad för allt som rörde sig i tiden. Hans konservatism
blev också under hans senare levnadsår betydligt mildrad och
modererad.
Jag var, säger friherrinnan Stjernstedt, vid tiden för
flyttningen till Stockholm en sex, sju år gammal, och det är egentligen
från och med denna tid, jag har några mera vakna minnen och
intryck av min mor eller av mina föräldrar över huvud taget.
Kata Dalström, som uppfostrarinna av en stor barnskara?
Hur fullgjorde hon detta värv? Ja, redan av mina första
intryck och minnen förstår jag nu efteråt att någon mindre
sträng, mindre mästrande eller straffande moder kunde man
inte gärna tänka sig. Jag kan aldrig påminna mig att jag
någonsin under vare sig min tidigare barndom eller senare varit
rädd för min mor. Rädd för att tala om det ena eller det
andra för henne eller rädd för påföljder och straffåtgärder
från hennes sida eller rädd för hennes vrede. Ty ond kunde
— 87 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
