Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mognande år - 17. Palmens största själafångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mognande år
ström slutligen helt fångades av socialismen; den är för
krönikören berättad av en av hennes ungdomsvänner, som själv
läst den i ett av hennes egna brev till en väninna.
Mäster Palm befann sig just på en av sina många
agita-tionsfärder i den del av Småland, där Kata Dalström bodde.
Hon beslöt att fara till ett av hans möten och höra honom. När
hon kommer hem från mötet, far hon som en virvelvind in till
sin man och ropar strålande och utmanande: ”Nu har jag
min väg klar, nu vet jag mitt mål och ingen makt i världen
skall kunna hindra mig att gå den ända till slutet!” Historien
förmäler icke vad hennes konservative make svarade; däremot
berättar den, att fru Kata, som själv förvaltat en summa av de
pengar, som hon fått i arv, lämnade dem ifrån sig till sin
man med orden: ”Tag dem, jag vill inte vidare ha med pengar
att göra ! Mitt liv ligger klart!”
Många själar har August Palm frälst åt socialismen under
sitt långa, orosfyllda liv. Men man kan vara säker om, att den
själ, som han frälste genom att definitivt erövra Kata Dalström
åt arbetarrörelsen, var hans märkligaste och betydelsefullaste
själafångst. Emellertid var hon icke helt nöjd med Palms
framförande. I det brev, där hon skildrar sin omvändelse till
socialismen och Palms möte, är hon ganska kritisk och tycker,
att Palm med ett sådant ämne bort kunna prestera något ännu
vida starkare. Sannolikt var Kata Dalström, som alltjämt hyste en
viss beundran för de radikala borgerliga framstegsvännerna, icke
alldeles tilltalad av Palms kanske alltför hånfulla kritik och
bittra sarkasmer mot dessa hennes idoler. Dessa idoler kunde
hon väl själv ganska häftigt angripa; men hon tillät icke andra
göra det, då kunde hon försvara dem. Hon försvarade för
övrigt alltid dem, hon beundrade och hade sympati för. För
August Palm kände hon aldrig någon sympati. Men hans
samhällssyn grep henne fullständigt.
”Snart kastar jag mig ut i striden”, skrev hon efter en tid
till en av sina väninnor. ”Mitt livs stora äventyr skall snart
ta sin början”, tillägger hon. Allt var spänning. Hela värl-
— 96 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
