Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 20. Mäster Palm, folktalaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mäster Palm, folktalaren
icke om de andras lustiga miner. Han visste vad Herren
menade med honom och han gav sig icke. Den 6 november,
Gustav-Adolfsdagen 1881, höll han sitt första möte, som
samlat mycket folk. Dock mest småborgare, blott få arbetare.
Efter några veckor höll Palm ett nytt möte, nu hade även
arbetarna infunnit sig. Palm predikade väldiga; hans fyndiga
repliker, beska satir, folkliga humor och lustiga gester slogo an,
hans tysk-dansk-skånska rotvälska generade icke synnerligen.
Han både svor och grät, förbannade och bönföll. Hans intill
800 personer uppgående publik, som i början stått kylig, men
till sist blev varm, antog en resolution, som uttalade ”att
arbetarnas ställning endast kan varaktigt förbättras därigenom att
arbetarna organisera sig”, varför mötet beslutar ”att en allmän
svensk arbetarförening skall bildas med syfte att tillvarataga
arbetarklassens politiska intressen och beslutar vidare att på
det kraftigaste, både moraliskt och pekuniärt, understödja en
agitation i berörda avseende”. Med detta möte hade Palm,
som djupt föraktade den liberala arbetarrörelsen, fått mark
under fotterna. Nu började hans väldiga härnadståg för
skapandet av den svenska socialdemokratiska arbetarrörelsen. Den
konservativa såväl som den liberala pressen kastade sig över
honom med alla hånets och satirens vapen, de liberala
arbetarföreningarna fördömde hans verksamhet, polisen trakasserade
honom, han utvisades från värdshusen och gatpojkarna flinade
åt honom. Men den sege skräddaren fällde icke modet och
förtröttades icke. Han kämpade icke blott tappert och
okuvligt som en Sven Duva utan visade onekligen både diplomatisk
slughet och en viss obestridlig talang som general för de skaror,
som fylkade sig kring honom. Palm var en ypperlig folktalare:
humoristisk, kvick, sarkastisk, impulsiv, orädd, ihärdig, fylld
av den rätta offensivandan. En smula grov i munnen skrädde
han aldrig orden. Han fäktade icke med värja utan slog med
klubba. Han saknade icke värme. Ibland var han rörd till
tårar av sina egna ord. Han var icke utan en viss resning
trots sin primitivitet. Han hade ett tycke av de svenska
bön
— 115 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
