Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 22. Partiet står färdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
konstituerande kongressen, just vid den tid då hon gav sitt hjärta
åt partiet.
I religionsfrågan, en fråga där Kata Dalström senare skulle
föra en sådan energisk kamp mot dogmkyrkan och för
religionsfriheten, hävdades under kongressen partiets plikt att bekämpa
obskurantismen och prästväldet, men fastslogs tillika
religionsfrihetens princip i det att man upptog den tyska
programpunkten om religionen som varje människas privatsak. I
nykter-hetsfrågan underströks nykterhetsrörelsens betydelse för
arbetarklassens intellektuella och moraliska uppryckning, men
varnades för övertro på nykterhetens social-ekonomiska
betydelse-och såsom botemedel mot sociala missförhållanden.
Kongressen antog ett stort program för sociala reformer och
skyddslagstiftning bl. a. krävande 8 timmars maximalarbetsdag,
minimilöner, förbud mot natt-, söndags- och barnarbete, grundlagsstadgad
förenings- och församlingsrätt. Kongressen ägnade en stor
uppmärksamhet åt att i Sverge skapa en stark, klasskampsbetonad
fackföreningsrörelse, därvid fackföreningarna även borde syssla
med politiska frågor och socialekonomi, organisatoriskt tillhöra
partiet, synpunkter som Kata Dalström efter sitt inträde
i partiet städse skulle med yttersta energi och trohet
förfäkta. Över huvud får man vid en överblick av Kata
Dalströms insatser och strider inom arbetarrörelsen en stark
känsla av, vilket bestående intryck den konstituerande
kongressen, som hon följde i Social-Demokraten, måste ha gjort på
henne. Hon viker under hela sitt liv knappast en enda tum från
de linjer, som här uppdrogos och hon betraktar ett avvikande
från dem som en fara, ja ibland som ett svek. Hon råkar i
stridsställning mot alla till höger som till vänster, vilka vilja
rubba på grundvalarna: mot Hinke Bergegren, när denne vill
taga upp kamp ej blott mot kyrkan utan även mot religionen, ej
blott mot reaktionen utan även mot de parlamentariska vägarna
till reaktionens besegrande; mot Ernst Blomberg och Sven
Persson, när dessa vilja lösa det organisatoriska bandet mellan
facklig och politisk rörelse; mot Hj. Branting, när hon tycker
— 130 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
