Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 26. Utstött ur ”det gode selskab”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utstött ur ”det gode selskab”
brev från denna tid, och efter hand upphör den regelbundna
brevväxlingen.
En hel del av hennes ungdomsvänner draga sig alldeles bort
från henne. De finnas som helt förneka henne, förneka att
de ens under barndomen umgåtts med henne. Åtskilliga av
den dalströmska familjens enskilda umgängesvänner sluta
alldeles upp att besöka hennes hem. Hennes mor tror, att hon
blivit sinnesrubbad. Hennes systrar säga upp all bekantskap
med henne och draga sig för hela livet ifrån henne, som hade
hon blivit ett skabbigt får. Hennes make är ömsom rasande,
ömsom dystert förtvivlad. Hennes barn stå oförstående och
fientliga till hennes steg. Hennes dotter, friherrinnan
Stjern-stedt, har sökt i sin förut omtalade uppsats ge en
föreställning om den sorg och förtvivlan detta hennes steg kom åstad
bland de vuxna medlemmarna av familjen. Hon har också en
skildring av och en bekännelse om sin och syskonens syn på
moderns steg och den lyder så här:
”Jag, hennes äldsta dotter och mina syskon med mig, vi
stodo länge oförstående inför det livsverk, åt vilket vår mor
vigt sina krafter. Må man dock inte döma oss för hårt härför.
Må man söka förstå. Hur skulle vi annat? Det är nu — i
våra dagar, då toleransens anda på ett helt annat sätt
genomträngt alla samhällslager — säkert svårt att sätta sig in i vilken
bitter strid, vilken sorg och vilken förtvivlan det åstadkom
inom familj och vänkrets, när Kata Dalström vid mitten av
90-talet tog steget ut från ett mera allmänt deltagande inom
de socialt och filantropiskt verksamma intressekretsarna och
definitivt gick in i det socialdemokratiska partiet. För oss,
som voro barn på den tiden, tedde sig detta hennes steg som
något mystiskt, förfärligt, som hade hänt familjen. Något så
hemskt och så förfärligt, att man icke riktigt kunde öppet tala
därom ens. Vi barn hade blott dunkla aningar om att stora
olyckor länge varit å färde. En mystisk tidning hade sedan
längre tid börjat komma in köksvägen om morgnarna, och den
tidningen fick inte visas och var alldeles förskräcklig. Man
10—Kata Dalström.
— 145 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
