Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 27. Bland de socialistiska kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
nare gällde det att klargöra, varför de nyss misslyckades i sina
strävanden att förbättra sin ställning. I fortsättningen av
brevet går Kata Dalström in på en utredning om orsakerna till
svårigheterna, när det gäller att organisera kvinnorna.
Orsaken är den, säger hon, att ”vi kvinnor i allmänhet sakna
soli-daritetskänsla”; det är framför allt denna som måste väckas
och stärkas. ”Vi måste”, tillägger hon, ”klargöra för kvinnorna
att någon varaktig lycka ej finnes för oss, så länge en enda
av våra kamrater lider under det nuvarande samhällets
ohyggliga nöd och elände, att blott vi själva kunna resa oss upp
ur dyn, att överklassen ej rör ett finger för att hjälpa oss
och att om vi misslyckas i striden är det vårt eget fel, därför
att vi ej tillräckligt fast slutit oss samman och ej nog eniga
gått ut i striden — allt detta och mycket mera måste vi
klargöra för arbeterskorna, så att de själva se, att det är
genom ett väl ordnat organisationsarbete som vi skola segra”.
Trots de nederlag, som sedan kommit, misströstar hon icke.
Hon uppmuntrar sina kamrater. Jag vet, att segern är vår,
om den än genom åtskilligas lojhet fördröj es, säger hon. Hon
beklagar, att hon är fattig. ”Jag skulle önska jag hade mynt,
så att jag med penningar kunde bistå, men tyvärr är den varan
tunnsådd hos mig, därför kan jag ej ge annat än en del arbete,
en ringa gåva, då man skulle vilja offra dubbelt mera.”
I ett av Kata Dalströms brev till fröken Söderberg får man
se ytterligare prov på hennes skarpsynthet och goda huvud.
August Palm och hans närmaste vänner lågo i en ständig
fejd med godtemplarna. Detta finner Kata Dalström vara både
dumt och oberättigat. Allra helst som arbetarna vid denna
tid började befolka godtemplarorden och föra den åt vänster
till stor förargelse för högertidningarna. Jag har lett i mjugg
åt Sv. Dagbladets jeremiader övei’ godtemplarordens politiska
strävanden och dess varning till svenska folket att se upp,
innan det bleve för sent, skriver hon och tillägger: Det är
en välsignad sak att ha godtemplarna ute på landsbygden att
skjuta före. Godtemplarna ha gott anseende och äro ypperliga
— 156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
