Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 28. Kata Dalström bland de röda generalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första aren i partiet
sen. Sedan fortsätter hon den personliga karakteristiken av
Ziesnitz: ”Fast övertygad om kvinnans underlägsenhet under
mannen på samma gång som intensiv beundrare av kvinnan som
könsvarelse, sådan var han. Det kom ofta till skarpa tag mellan
min manliga kollega och mig. Dock höll jag av ”Zeta”, såsom
vi alltid kallade honom. Och i all sin brutalitet var han dock
god som ett stort barn och kunde röras till tårar, när någon
olycka inträffat eller han såg eller läste något rörande.
Brutalitet och känslofullhet voro parade hos denne
fullblodssamhälls-omstörtare.”
I själva verket gei’ Katas antipati mot den ganska grove och
burduse men samtidigt listige och ränkfulle Palm — en slags
slipad folklig kyrkofurste enligt Kata — jämfört med hennes
påtagliga sympati för den minst lika grove men uppriktige
kraftkarlen, gascognaren och kvinnotjusaren Ziesnitz, en ganska god
och roande bild av Kata Dalströms läggning. Hon älskade det
manliga, det kraftfulla, det tappra, det demoniska hos sin
samtids män. Hon älskade helst att kämpa emot sådana kraftfulla
män och att ha sådana vid sin sida. Hon föraktade och
avskydde de feminina dragen hos männen, allt svagt, nervöst och
vacklande, allt ränkfullt och illistigt. Hon var fiende till all
diplomati, alla politiska knep, även om hon ibland skrattande
kunde säga, att ”vi måste vara snälla som duvor och listiga
som ormar” och även om hon hos sina trognaste vänner gärna
översåg med ”en lagom portion slughet” efter som man nu
”måste vara en räv för att kunna fånga rävar”. Men hennes
facon var nu en gång att slåss med öppet visir och utan finter
och knep.
Kata har också ett gripande porträtt av handsömmerskan
Greta, Ziesnitz’ älskarinna, ”en sällsynt vackei’ kvinna, som
kommit från Skåne till huvudstaden, där Z., den store
kvinno-j ägaren, spårat upp henne”. ”Lilla Greta är en av de noblaste,
vekaste och mest trohjärtade kvinnor jag lärt känna. Hennes
kärlek och beundran för Zeta — den brutale besten — var
obegränsad och djupt rörande i sin naivitet. Aldrig kallade hon
— 160 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
