Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 29. Partiarbetet börjar på allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
så gott som förfallen. Så långt fröken Månsson i sitt brev till
Kata.
Efter vad som kunnat utrönas gick Branting och de ledande
emot Palms förslag, som Kata Dalström för sin del också
ogillade och fann ”mera bissart än klokt”. Förslaget föll också.
Kata Dalström försvarade med samma lidelse
socialdemokratin mot både höger och vänster, mot borgare och hinkeaner. Hon
angrep liberalerna med särskild styrka, sparade inte ens den
radikala intelligensaristokratin, som hon ännu uppehöll vissa
personliga förbindelser med. Hon retade de emanciperade
kvinno-sakskvinnorna genom att ta karlarna i försvar och de frisinnade
damerna genom att ställa klasskampen framför könskampen.
Hon stötte för pannan sina forna vänner genom sina tilltagande
”proletära fasoner”, som det hette i borgarpressen, sitt
bohemlynne och sitt förakt för all kälkborgerlighet. Trots hennes
angrepp hade hon dock några vänner kvar inom den borgerliga
radikalismens läger. 1895 får hon sålunda med anledning av
ett lagförslag om arbetarförsäkring genom Sven Palme en
inbjudan —- efter anvisning från Ellen Key —■ att inleda en
diskussion i den liberala Kvinnoklubben och samma eller följande
år talar hon där över ämnet Londons Settlements.
Om hennes temperament och lynne vid denna tid ger ett
brev från hennes vän Matilda Mailing till författaren av denna
krönika en god bild. ”Vi satte alla värde på Kata utan att
egentligen dela hennes intressen, som — efter vad jag förstår
— mer och mer koncentrerade sig omkring socialismen. När
hon hälsade på hos oss, talade hon mycket om Hj. Branting
och hans fru, och jag minns ett av hennes livligt impulsiva
yttranden: ”Jag tycker mycket om Anna, men jag avgudar
Hjalmar!”1 Hon var — åtminstone på den tiden — själv den
första att skratta åt sina överdrifter.”
Väl inne i partiet började Kata få allehanda
förtroendeuppdrag.
1 Detta var före brytningen. Pörf:s anm.
— 168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
