Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 29. Partiarbetet börjar på allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Partiarbetet börjar på allvar
Jo, ett bevis på att distriktsstyrelsen tagit vår anhållan ad
notam att mer än hittills vid agitationsmöten ålägga sina agitatorer
att tillskicka kvinorna några allvarliga, väckande ord.”
Som man ser förstodo sig de socialistiska kvinnorna på
konsten att genom energi och kritik tvinga de för kvinnosaken något
likgiltiga ledarna att taga upp de speciella kvinnokraven. Den
ringa tacksamhet som visades torde ge vid handen, att
eftergifterna ansågos vara givna utan entusiasm.
Vid sidan om sitt upplysningsarbete i den socialistiska
kvinnoklubben, började Kata Dalström vid denna tid allt ivrigare verka
för den fackliga rörelsen genom föredrag och
organisationsarbete. Redan tidigare var hon, som vi sett, ivrigt verksam
för att vinna kvinnorna för fackföreningsrörelsen. Hon höll
vid denna tid flera fackliga föredrag.
Bland annat bidrog hon till, att en hennes kamrat i den
socialistiska kvinnoklubben, Anna Söderberg, fick ett stipendium
från Lorénska stiftelsen för en studieresa till de svenska
tändsticksfabrikerna, där som bekant kvinnoarbetet var starkt
utbrett.
Är 1896. kom Kata Dalström in i distriktsstyrelsen för partiet.
Hennes kamrater där voro K. M. Ziesnitz, August Palm, O.
Dahl-qvist och C. G. T. Wickman. Hon är ganska bitter mot dessa
medkämpar. Hon säger sig ofta hos dem sakna den idealitet, den
osjälviska hängivenhet för saken, som hon kräver av alla, som
säga sig vilja strida för massornas frigörelse och lyftning. Hon
träffar på allt för mycken personlig fåfänga och småaktighet,
intriger och sattyg. Må vara att fru Kata härvidlag i en del
fall har rätt. Men man kan tillåta sig det påståendet, att evad
det gällde små partikonspirationer, så var Kata Dalström själv
ingalunda alltid guds bästa barn. Hon var i varje fall ofta nog
en tacksam lärjunge till de inbördes rivaliserande partikungarna.
Hon sade ofta på äldre dar i humoristiska och självironiska
vändningar, att hon lärt sig bli ”en fullfjädrad politisk
rackar-påve”. Men vid denna tid befann sig nog den goda Kata ännu
i den politiska oskuldens tämligen änglarena tillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
