Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 35. Om arbetets förbannelse och arbetets välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om arbetets förbannelse och arbetets välsignelse
grupp monopolisera ett visst arbete. ”Er samhällsmoral måste
vara en annan än arbetsgivarnas! För dem heter det
konkurrens, för er solidaritet.” Att lära känna solidaritetens betydelse
är för närvarande arbetarnas viktigaste mål, betonade hon.
”Broderskapstanken skall och måste etsa sig in i allas hjärnor.
Äro vi besjälade av den, då spörja vi ej: skall jag taga vara
på min broder? Nej, då veta vi, att vi skola göra det och att
vi ej få lämna någon efter på vägen fram mot mänsklighetens
solidaritet.”
Kata Dalström inskärpte alltid i sina fackliga föredrag, att
arbetarna i klasskampen blott hade sig själva att lita till. De
hade intet att vänta av arbetsgivaren. ”Vad arbetaren vill vinna
ifråga om bättre arbetsvillkor och levnadsförhållanden måste
han med makt tilltvinga sig. Den fria arbetaren — som
arbetsgivaren så vackert kallar den oorganiserade — står rådlös,
maktlös, kan ej ernå det ringaste, utan får låta sig nöjas med
vad som bjudes. Därför in i organisationerna!”
Kata Dalström betonade städse hur fackföreningarna äro till
för att tvinga arbetsgivarna till respekt för solidaritetstanken.
De icke blott framtvinga högre löner, som sätta arbetarna i
stånd att bättre kläda sig och skaffa sig sundare föda. Utan
fackföreningarna tjäna även att utveckla och befästa
solidari-tetsbegreppet, att uppfostra arbetarna själva, så att de få högre
behov och högre anspråk på livet samt efter hand känna
solidaritet med det allmänna, det hela, med mänskligheten. Hela
klassens sociala och kulturella nivå höjes. ”Förnöjsamhet är
en dygd blott då den övas av alla, den blir ett brott då den
utövas blott av arbetarna på bekostnad av deras egen fysiska
och andliga hälsa och är dikterad av de besittande klassernas
egoism.” En mästerligt formad sats!
Mycket ofta gjorde Kata Dalström jämförelser mellan de
oorganiserade och de organiserade arbetarna. I några få
klämmiga satser lyckades hon koncentrera en hel samtids
erfarenhet. ”Oorganiserade arbetare låta hundsvottera sig — tåla
kitslig behandling, eländiga verkstadsregler, orättfärdiga pliktsy-
— 213 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
