Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 35. Om arbetets förbannelse och arbetets välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fackliga härjartåg
hederligt betalt, kunna de köpa fler varor av fabrikanterna, som
därigenom kunna hålla driften i gång längre och följaktligen
minskas arbetslösheten.
Nu ropar någon:
—■ Luffarna då!
Kata Dalström ler sarkastiskt och säger ironiskt:
— Luffare, dagtjuvar och latmånsar finns det inom alla
samhällsklasser, icke minst inom överklassen, där rika
dagdrivare och dagdriverskor frodas. En gång hörde jag på en resa
en mamsellaktig mammas gosse tala föraktligt om ett lag
rallare, som arbetade vid vägen. Han kallade dem luffare. Men
själv kunde han inte bära sin egen handväska; den fick hans
mor knoga på. Men pengar hade han plånboken full. Den herre
som nyss talade om luffare är kanske kusin med den där unge
dagtjuven ! (Stormande munterhet.) Förresten är här icke tal om
luffare, om arbetsskygga element, utan om hederliga arbetare,
som genom arbetslöshet eller avsked på grund av de svarta
listorna eller på grund av ålder och sjuklighet blivit utan
försörjningsmöjlighet. Med andra ord det är fråga om stora delar av
vår nuvarande industriarbetarklass, som genom det bestående
samhällets byggnad drabbas av arbetslöshetens förbannelse, som
i sin tur är en direkt följd av den arbetets förbannelse, under
vilken vi leva och arbeta. Under dessa förhållanden är det
lönlöst för de borgerliga att tala om arbetets frihet och att var och
en som vill arbeta också kan få arbete.
—• Men, oavsett detta, fortsatte talarinnan, så ha icke de
arbetar-proletärer, som verkligen få arbete, ett spår av livsglädje, ty
de skörda ej frukterna av sitt eget arbete annat än i ytterst
ringa grad. Detta förtar varje spår av intresse för det verk
de utföra. Det är denna arbetets förbannelse vi socialister
vilja avlyfta och i stället få fram arbetets välsignelse. Men
för att detta skall kunna ske måste Guldets gula djävul, som
Maxim Gorki så träffande säger, ligga bunden, så att den ej kan
plåga mänskligheten. Det vill säga privatkapitalismen måste
krossas. I dess ställe måste komma allas delaktighet i den
— 222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
