Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 35. Om arbetets förbannelse och arbetets välsignelse - 36. En agitators vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fackliga härjartåg
— Vill ni komma hit i stället, så mycket bättre, ni tycks hålla
att slå på! svarade Kata Dalström under allmän munterhet. Hon
var icke lätt att bringa ur koncepterna.
Trettiosjätte kapitlet.
En agitators vedermödor.
Att vid denna tid resa som agitator för det socialdemokratiska
partiet eller för fackföreningsrörelsen var i sanning ingen
sine-kur. Några bilar eller bussar funnos icke, järnvägarna voro
dåliga och vägarna, där gästgivarskjutsarna gingo fram och åter
mellan skjutshållen, mycket bristfälliga. Men därtill kom att
skjutsar ofta vägrades agitatorerna. Befolkningen var av den
borgerliga pressen uppskrämd och upphetsad mot allt vad
socialister hette, särskilt på landsbygden. Även arbetarna voro här
och var i avkrokarna fientligt sinnade eller ock voro de så rädda
att visa sina sympatier för socialismen, att de höllo sig undan.
Särskilt fientliga och rädda voro till en början arbetarkvinnorna;
senare visade de större mod än männen. Präster, länsmän och
andra befattningshavare ledde hetsen och motståndet, ofta
organiserande förföljelserna. Till sina medhjälpare och verktyg
hade de vid industrisamhällena förmän, ingenjörer och
kontorschefer, på landsbygden storbönder och handlande.
Bruksher-rarna och godsägarna visade sig mera sällan, men lågo oftast
bakom de ideliga trakasserierna. I närheten av lägerplatserna
leddes förföljelserna av militärbefälet.
Socialismens motståndare inriktade sig särskilt på att hindra
de socialistiska talarna att få lokaler. Vid denna tid funnos
nästan inga Folkets hus, arbetarna voro beroende av de
frireligiösas eller godtemplarnas lokaler. Dessa återigen hade ofta
tillkommit med hjälp från arbetsgivarna på platsen och efter
påtryckningar förbjödos sådana föreningar att upplåta sina sam-
— 224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
