Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 37. Hos vävarfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fackliga härjartåg
1887 anläggas Oskarströms textilfabriker vid Mared i
Ens-löf utanför Halmstad. 1899 bildas fackförening med resultat
att fabrikerna stängas, arbetarna avskedas och vräkas, 300
finska, tyska, ryska, polska, rutenska och slovakiska
textilarbeter-skor inkallas. Chefen Gesterling var tysk. Striden blir ytterst
hårdnackad. En av finskorna, vid namn Hilma Lindstedt,
kallad Charlotte Corday, som lidit oförrätt, slog Gesterling
sönder och samman samt tre kontorister, som skyndade till hans
hjälp.1 Emellertid segrar arbetsgivaren för tillfället. Detta
var 1899. Men efter ett par tre år var organisationstanken
åter väckt till liv. Fru Kata skyndar dit. Hur det gick skildrar
hon som följer i Textilarbetarförbundets jubileumsskrift:
Det låg spänning i luften. Massan var liksom litet nervös,
alla — utom jag. När tåget ångade in på stationen vid
Oskar-ström voro massor av folk samlade, och jag bekikades som om
jag varit ett vidunder. Ingen av arbetarna vågade närma sig.
Vi hade fått hyra en dansbana och alldeles invid fanns ett
litet kafé, i vilket jag slog mig ned, tills det var klart att gå
upp och tala. En god del nyfiket folk ur borgarklassen hade
kommit dit jämte länsmannen och fjärdingskarlen. Det såg ut
som om man väntade ”upplopp”. Så kom bud att det var klart
att börja. Jag gick ut, följd av hela kohorten nyfikna mer
eller mindre fientligt sinnade människor. Då jag kom upp på
dansbanan och fram till talarplatsen, såg jag ett böljande hav
av människor och i detta hav en hel skara fnittrande, skrattande,
snattrande små textilflickor. Hur i all världen skall jag kunna
fånga deras tankar, sporde jag mig själv, men det gick till och
med bättre än jag vågat hoppas, och snart hade jag dem tysta
och lugna och till slut följde de med största intresse mitt långa
föredrag om socialdemokratins program och fackföreningens
nödvändighet i kampen för höjandet av deras löner m. m. Och
när föredraget var slut, visste jag att nu var bräschen skjuten
och vi kunde på nytt resa upp våra slagna organisationer.
1 Denna episod är närmare skildrad i romanen Staden vid havet av
Fredrik Ström. Förf:s anm.
— 240 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
