Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mot dogmkyrkan - 41. Från utilist till kristen kommunist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från utilist till kristen kommunist
var Kata Dalström dock icke, men hon var en lidelsefull
socialistisk revolutionär på det Kommunistiska manifestets grund, en
frejdig anhängare av allt det väsentliga i marxismens praktiska
arbetsprogram.
Kata Dalström företer dock ytterst egendomliga skiftningar
även i sin säregna position som kristen kommunist och
revolutionär marxist. Hon var sålunda en varm anhängare ända
till världskriget av Tolstoys personligt färgade
bondekommunistiska kristendom och obetingade fredslära, och när hon
under världskriget bröt med tolstoyanismen och förkunnade den
proletära resningen mot kriget, motiverade hon densamma ofta
med att anföra, hur ”Kristus med slag drev växlarena,
penningjobbarna, ur templet”, alltså icke väjde för våldet, och hur
allenast de segerrika proletära svärden kunna omsmidas till
plogbillar. Hon är även egenartad därutinnan, att hon snart
nog utvecklade sin urkristet religiösa uppfattning till en starkt
österländskt betonad religiös filosofi, något i släkt med teosofin,
men än mera med de indiska religionsfilosofernas läror. Hon
kallade sig själv under senare delen av sitt liv buddhist. Hon
företer härvidlag vissa likheter med Annie Besant, den stora
engelska socialisten och teosofen, men så stora olikheter finnas
dock dem emellan, att Kata Dalström i den internationella
arbetarrörelsen på det religiöst-filosofiska området intar en
plats alldeles för sig. Hon är en så ytterst originell och
intressant företeelse, att hennes liv och utveckling säkerligen komma
att locka forskare, psykologer och religionsfilosofer, ehuru hon
saknade den vetenskapliga lärdom och det ”djup”, som fackmän
måhända hos henne skulle önskat finna. Hon skapade sig
under en serie utvecklingsfaser en egen starkt personligt präglad
livsåskådning; hon utvecklade den i en rad föreläsningar och
i ett par skrifter, hon försvarade den mot angrepp från skilda
håll. Den var henne ett livselexir under hennes mödosamma
arbete och eldiga kamp för socialismen och ett egenartat vapen
i hennes stora krig mot proletariatets fiender. Även de, som
— 281 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
