Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mot dogmkyrkan - 43. Kata Dalström och Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström och Luther
Som vi se låter sig Kata Dalström i sin iver att bekämpa
de lutherska dogmerna förledas att halvt om halvt försvara
katolicismen, denna religion för slavar och kreatur, ödeläggaren
av all andlig, social och politisk frihet. I själva verket hade
Kata Dalström dock blott sympati för den katolska läran om
skärselden, reningen till ett högre liv, en uppfattning besläktad
med de österländska religionernas.
Ännu skarpare än mot Luther går hon i härnad mot Calvin
och mot Luthers lärjunge Flacius, som förkunnade att goda
gärningar vore ett hinder för saligheten, en mening så absurd
att det förefaller onödigt att ens harmas, mycket mindre
polemisera mot den.
Däremot hyser hon stor sympati för svärmandarna,
veder-döparna. Luther, Calvin, Flacius blevo en olycka för
människorna, ty deras läror framför allt om synden och nåden,
”frestade människorna att förlita sig på Guds nåd i stället för
på egen kraft, undra så på att vår tids människor äro sådana de
äro”, utbrister hon. Intet ansvar! Bara tro, nåd och
frälsning! ropar hon i häftig harm och bister satir. Men i nästa
ögonblick är hon mild och blid igen. Hon har fått syn på
svärmandarna, ”som vågade öppet förklara, att själva
grundvalen för en verklig kristendom är ej blott bön och tro och
nåd, utan en grundlig omläggning av hela ’samhällsskicket”.
Hon klandrar visserligen deras våldsamma framfart mot
kyrkorna och bilderna, men försvarar ivrigt att de vände sig mot
det borgerliga samhället och förkunnade kristen kommunism.
Och i det sammanhanget ger hon Luther åter ett tjuvnyp, därför
att han blev vän med furstarna, manade till underdånighet för
överheten och rådde denna att utan betänkande bruka det svärd
Gud givit den. I lapidarisk stil förkunnar hon domen över
den från folket avfällige Luther: ”Vederdöparnas —
baptisternas föregångare — strid och bondeupproret under Thomas
Münzer var en kamp för verklig kristen kommunism, ej
skenkristendom. Luther blev delaktig i Münzers död och hade för
alltid försuttit fatalierna i striden för Jesus’ av Nasaret freds-
19—Kata Dalström.
— 289 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
