Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mot dogmkyrkan - 44. Leo Tolstoys läror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leo Tolstoys läror
bud i Tolstoys reformerande kristendom: kärleken till nästan,
egendomsgemenskapen och lösenordet att ej stå våldet emot.
Och utifrån dessa bud är det, ehuru på en socialdemokratisk
grund, som hon följer Tolstoy i hans kamp mot kyrkan och
det kapitalistiska samhället. När Tolstoy slungar sin
anklagelse mot kyrkans furstar: ”Ni ha icke blott fört människorna
bort från den levande källan, då skulle de en dag finna den ■—
utan ni ha förgiftat själva källan!”, så slungar Kata
Dalström dessa ord i ansiktet också på sitt lands präster, dock
först sedan hon erkänt, att det undantagsvis funnits och finnas
präster, som sökt följa sin mästares bud. Särskilt utförligt
stannar Kata Dalström vid Tolstoys från kristna
utgångspunkter utgående kritik av det kapitalistiska samhällsskicket. Han
kommer, säger hon, till samma resultat som anarkister och
socialdemokrater, nämligen en fullständig omgestaltning av det
nuvarande samhället med dess bottenlösa nöd, dess skarpa
motsatser mellan fattiga och rika, dess hyckleri och humbug på
alla områden. Belysande för Kata Dalströms folkligt
agitatoriska språk i hennes religionsreformatoriska föredrag och
skrifter är följande jämförelse mellan Tolstoy och de
dogm-kristna:
”Tolstoys lära kunna vi likna vid en klart rinnande
bergsbäck, som skänker svalka och läskar mångtusendens törstiga
själar, den konventionella kristendomen åter är en stinkande
dypöl, i vilken ormar och paddor — egoismens, lumpenhetens
ormar och paddor — kräla omkring, spridande död och
förruttnelse vida omkring, förfäande folken och frambesvärjande
allt ont som finnes förborgat inom människorna — i
religionens namn!”
Hon är så upprörd, så vred och bister, att hon söker liksom
Gamla testamentets profeter de mest drastiska liknelser.
Varför är hon så upprörd? Jo: ”Kristi lära hade förtjänat ett
annat öde! Den hade kunnat uträtta så oändligt mycket! Den
hade kunnat frälsa mänskligheten ur andlig och lekamlig nöd —
om den ej ställts i de rikes, de mättas tjänst.” Törhända,
ut
— 293 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
