Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mot dogmkyrkan - 46. Disputationen i Vansäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Disputatlonen i Vansat er
kristen” blott den, som erkänner kyrkomötenas dogmer och
kyrkosamfundens läror eller menar man den, som söker tolka
och i levande livet omsätta nasareens kärleksfulla
broderskapslära? De dogmkristna äro blott skenkristna, som försvara till
och med det i strid med hela Jesu etik stående kapitalistiska
klassamhället, medan de verkligt kristna även här på jorden
söka förverkliga Jesu lära om broderskap och solidaritet och
vid socialisternas sida bekämpa kapitalismen.
Inledarinnan gav härefter en skildring av Jesus, ”en fattig
arbetares son, en stackars liten timmermanspojke, som vuxit upp
bland folket, fostrats under dess knappa livsvillkor och som
sedan under hela sitt liv förblev en trofast förkämpe för de
arbetande och trälande massornas väl”. Han ägde kunskaper,
heter det i referatet, ”om de andliga lagar, som styra
världsutvecklingen, han blev en folkuppviglare, som ärligt och
modigt kämpade för sina idéer, som ärligt och modigt gick i döden
för sin sak. Och de som följde honom — var det de rike och
mätte på hans tid?” Åh, nej! Det var fattiga fiskare och
bergsfolk, landsstrykare och kvinnor, och bland dessa funnos
till och med äktenskapsbryterskor och glädjeflickor! Det var
”slödder” av allehanda slag, såsom de rike och mätte skulle
säga, om Jesus av Nasaret återigen komme hit omgiven av
samma slags folk. Hon fastslår i detta sammanhang, med god
näsa och blick för det psykologiskt verkningsfulla, det säregna
med denna kristna lära, att denna, som ursprungligen var och
under genombrottet förblev en proletärlära, sedan under sin
förnedrings dagar blivit de rikes och mättes s. k. religion.
Härefter skildrar hon de maktägandes förföljelser mot de
första kristna och betonar i detta sammanhang, att grunden till
dessa blodiga förföljelser var den, att kristianerna betraktades
som farliga samhällsomstörtare, som förkunnade jordiskt
broderskap och egendomsgemenskap. De voro den tidens
socialister och kommunister. De kämpade för ett samhälle, där
frid och samhörighet skulle råda. Intet i denna broderskapets
lära stode i strid med socialdemokratins broderskapsbud eller
— 303 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
