Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare - 50. Kata Dalström drar ut mot den anarkistiske draken och befriar den fångne socialdemokratiske prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare
den litterära bravurens. Han var och är Cyrano. Hela
sitt liv har han slagits för fjädern i sin hatt. Politiker
var han aldrig, folkledare icke heller. Men som folktalare var
han Kata Dalström en värdig motståndare. Vid sin sida hade
han en flitig och ärlig sanningssökare som Nils Wessel, mera
filosof än stridsman, en otvetydig begåvning som A. O. Jensen,
en man med en av fanatism något överhettad men förstklassig
hjärna, vidare Karl Börjesson, en beläst och intelligent man,
bok- och konstälskare, bagarn Axel Holmström, en
genomhederlig, hängiven anarkistisk dundergud, en proletär Danton
med ett stycke av den äkta — o farliga ord i hans öra! —
svenska motsägelselusten och det gamla svenska krigarhumöret
förmält med en obrottslig internationell solidaritetsanda.
Dessutom en hel rad unga bohémer, mer kvicka, revolutionära och
tjusiga än kunniga i de socialistiska skrifterna.
I längden blev det för ungsocialisterna en något ojämn
fäktning; i all synnerhet sedan det socialdemokratiska
ungdomsförbundet bildats och riktade sin rasande eld mot deras redan
skamfilade skansar.
Såsom en följd av det socialistiska ungdomsförbundets
reli-gionsfientliga, antiparlamentariska och anarkistiska propaganda
samt dess personligt färgade kritik av rörelsens ledare
splittrades förbundet på sin kongress 1903. Det nya
ungdomsförbundet, som till skillnad från det socialistiska moderförbundet
kallade sig det socialdemokratiska hade sitt centrum i Malmö
och sitt stöd i den gamla Malmöklubben och hos tidningen
Arbetet. Stiftare och anhängare av detta i arbetarrörelsens
historia märkliga förbund voro en rad ungdomar, vilkas namn
och gärningar snart skulle eka genom arbetarrörelsen och i
sinom tid vida därutöver. Liksom på sin tid verdandisterna
blevo den liberala rörelsens salt, gåvo ungdemokraterna den
socialdemokratiska arbetarrörelsen sälta, färg och ton. Där var
först och främst Fabian Månsson, som med tiden skulle bli
en av den svenska demokratins mest högresta och säreget
tecknade gestalter, något av en Torgny Lagman och något av en
— 338 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
