Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare - 50. Kata Dalström drar ut mot den anarkistiske draken och befriar den fångne socialdemokratiske prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare
därhän att inga arbetare få vara berusade under arbetet eller
på mötena. Vi ha rätt att kräva, säger hon, att folk håller
sig för goda att sudda och vi få akta oss att göra som
hinke-anerna, bara beklaga, men inte fordra något av arbetarna själva.
Man möter för övrigt ofta vid denna tid hos Kata Dalström
starka krav på arbetarna själva. I såväl tidningsuppsatser som
i föredrag håller hon grundliga uppgörelser med dem för deras
lust att dyrka Bachus, att slarva i arbetet, att besöka dåliga
nöjen, att spela kort, att läsa dåliga böcker. Hon skräder inte
orden. ”Jag är inte kommen, säger hon en gång, för att smickra
er utan för att tukta er. Hur skall socialismen på er kunna
bygga framtidens kyrka, om ni icke blir sanna människor, som
känner människovärdet och därför kräver det? Bort med både
trälens lust till de skumma platserna och efterapandet av
överklassens sämsta sidor! En verklig arbetaradel i anda och
sanning, se där vårt mål!” Icke något dåligt program.
Kata Dalströms kamp mot anarkisterna var av principiell
natur. Personligen hyste hon stor tillgivenhet för flera av de
arga ungsocialisterna. Hon hyste inget agg mot dem hon låg
i fejd med. Dem hon på talarstolen eller i pressen principiellt
nedgjorde kunde hon ta i famn som ärliga människor. Men
ärlighet fordrade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
