Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som fredkulla och som storstrejksvalkyria - 54. Storstrejken bryter ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som frcdkulla och som storstre jksvalkyrla
storstrejken 1909 på sätt och vis en kulmen av klasskampen.
I varje fall intar den en fullt jämbördig ställning med åren
1917 och 1918, då den svenska demokratin erövrades. Ty från
att ha varit blott en facklig försvarsstrid för vissa ekonomiska
och organisatoriska arbetarintressen blev storstrejken genom
hela den borgerliga klassens uppslutning kring arbetsgivarna,
Storstrejksgeneralen i talarstolen.
genom myndigheternas offensiva inställning och hela
samhällsmaskineriets mobilisering mot arbetarna en det svenska
arbetande folkets samlade resning till försvar för ej blott
uppnådda lönevillkor och arbetsformer utan för sin frihet, sitt
människovärde, sin framtid. I sanning, över denna strid vilar
en storvulenhet som över blott få episoder i svensk historia!
Storstrejken leddes av Herman Lindqvist,
landsorganisationens ordförande, som Kata Dalström så högt beundrade.
”Herman, skrev Kata Dalström, är en järnkansler, släkt med
storgubbarna under medeltid och storhetstid. Han ger sig icke i
första hugget.” Han var också en synnerligen betydande man:
järnfast, seg, stolt, klok. Hugget ur granit var hans huvud.
Som Atlas kunde han på sina skuldror bära alla bördor. Vid
— 384 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
