Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som fredkulla och som storstrejksvalkyria - 54. Storstrejken bryter ut - 55. I det hetaste kulregnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som fredkulla och som storstrejksvalkyria
kraft och andlig vitalitet, mästerlig i strategisk konst, om möjligt
ännu skickligare i att vända nederlag till nya segrar än i att
avvända nederlag, ehuru han även här var en mästare. Han hade
avrått från att utvidga generallockouten till storstrejk, men
när den icke stod att hejda på grund av massornas tryck,
inriktade han hela sin fältherrekonst på att undvika ett debacle
och samla massorna på en ny front och där slå en eventuellt
segrande fiende.
Sedan typograferna anslutit sig till storstrejken utgavs av
storstrejksledningen landets enda tidning, Svaret, under
redaktion av G. G. Magnusson, Sven Persson, Anders Örne och
Karl Eriksson. Tidningen trycktes i en upplaga av 200,000 ex.
Alla arbetarrörelsens intellektuella krafter och tillgängliga
agitatorer mobiliserades omedelbart såsom talare och landet
översvämmades av propagandister. Kata Dalström anmälde
sig först av alla. Hon hade på försommaren haft bl. a. en del
föredrag mot dogmkyrkan och rösträttsmöten och hade just
tänkt söka sig någon tids vila efter vinterns och vårens
strapatsrika härfärder, när hon nåddes av budet om den stora
striden. All tanke på vila uppgavs; hon brann av begär att
genast få kasta sig ut i kampen. Helst ville hon vara i
Stockholm, ty hon älskade att få stå mitt i händelsernas mittpunkt.
Men hon gjorde aldrig några villkor. De vill inte gärna ha
mig i Stockholm, sade hon om ledarna; de tycks tro, att jag
ska ställa till med revolution. Men på landsbygden där duger
jag. Nå, mig kvittar det lika, blott jag får stå vid arbetarnas
sida, tilläde hon.
Femtiofemte kapitlet.
I det hetaste kulregnet.
1909 var för Kata Dalström alltigenom ett händelserikt och
äventyrsfyllt år.
Arets ingång hade börjat med ett celebert politiskt åtal, ett
— 386 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
