Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som fredkulla och som storstrejksvalkyria - 56. Reträtten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som fredkulla och som storstrejksvalkyria
klart för den allmänna opinionen, att arbetarnas strid var en
strid för hus och hem, för oförytterliga värden, en handling
av nödvärn. Man antog säkerligen också att myndigheterna
genom den allmänna opinionens inverkan skulle förmås till
snabbt medlingsinitiativ och kraftig påverkan på arbetsgivarna
i avsikt att förmå dessa till en rimlig uppgörelse. Slutligen
hoppades strejkledningen, att det stillastående av alla affärer,
som bleve en följd av arbetsnedläggelsen, skulle tvinga
finanskretsarna att ingripa för fred till undvikande av för stora
ekonomiska förluster för näringslivet.
Emellertid visade det sig snart, att samförstånd redan i
förväg uppnåtts mellan de industriella arbetsgivarna,
finansherrarna, den konservativa regeringen och myndigheterna om att
icke göra fred utan med övervinnande av tillfälliga obehag och
förluster förvandla den stora arbetsnedläggelsen till ett
kännbart och verksamt svältkrig mot arbetarna. Först sedan
arbetarorganisationerna tillfogats ett svidande nederlag, de tappert
kämpande arbetararméerna upprivits, fackföreningarna krossats
och makten över arbetsmarknaden för framtiden lagts i
kapitalets händer, skulle fredliga förhållanden återställas och
därmed produktionen ernå en arbetsro, som icke på långa tider åter
skulle störas.
Så resonerade arbetsgivarna och sådan var den strategiska
planen på fiendesidan. Eller som Kata Dalström mera
drastiskt uttryckte sig: man vill som de romerska kejsarna binda
den slagne och fångne motståndaren vid sin triumfvagn,
hånfullt ropande åt honom: vae victis!
Därför avvisade regeringen en rad av medlingsinitiativ: från
förlikningsmannen, från freds- och skiljedomsföreningar, från
liberala partiets förtroenderåd, från en samling framstående
svenska kvinnor med Selma Lagerlöf, Lydia Wahlström och
Anna Withlock i spetsen. Civilministern Hugo Hamilton
förklarade, att storstrejken riktade sin udd mot samhället och ej
längre var en kraftmätning mellan arbetare och arbetsgivare.
Så länge storstrejkens ”hot mot samhällsordningen förefanns
~ 396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
