Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 64. Krig mot kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
den, var den svenska överklassen för kriget. Den intellektuella
eliten var tysksinnad i högsta grad, ämbetsmän och officerare
likaså. En del av industrins ledare hyste krigiska böjelser,
likaså en del av handelsvärlden. Tyska och finska agenter drevo
en omfattande propaganda. Till och med gamla storsvenska
drömmar om återförening med Finland och en svensk-baltisk
hegemoni under den segerrika tyska örnens vingar drömdes.
Hovet var tysksinnat.
Mot detta läger stodo dels en ententevänlig grupp av
akademiker, finansmän och industriledare med förbindelser västerut,
dels flertalet av bönderna och massan av arbetare. Riksdagens
stora flertal var för neutralitet och fred. Men man visste ju
aldrig vad som skedde bakom kulisserna, vad hovet, officerarna
och de äventyrslystna aktivisterna kunde ta sig till. I
riksdagen, på tidningsredaktionerna och folkmötena surrade
oavlåtligt allehanda rykten.
Mot de aktiva krigsvännerna ville de vänsterbetonade
elementen inom arbetarrörelsen sätta en aktiv fredsfront. Arbetarna
måste utgöra den stora vallen mot krigiska spekulationer.
Arbetarna voro avgjort mot ett krig och deras fackföreningar och
ungdomsklubbar stodo i en lidelsefull kamp för freden. Det
gällde för dem att genom en väldig arbetarmönstring klargöra
för de maktägande, att varje försök att indraga Sverge i kriget
skulle resa arbetarklassen till aktivt motstånd.- En allmän
ar-betarkongress, som å hela arbetarklassens vägnar förklarade att
en krigsproklamation skulle betyda storstrejk, skulle säkerligen
göra de maktägande betänksamma, därest de verkligen hyste
allvarliga planer på krig. Så resonerade framför allt de ledande
inom ungdomsförbundet. Så resonerade också Kata
Dalström. De ledande instanserna inom arbetarrörelsen sågo dock
icke så mörkt på läget som oppositionen och avböjde kraven
på en allmän fredskongress vid denna tidpunkt. När de nya
truppsändningarna till Norrbotten och vissa hemliga
sammankomster av aktivister och officerare blevo bekanta, ansågo sig
ungdomsförbundet och den radikala oppositionen inom partiet
— 440 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
