Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 65. Kriget splittrar massorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
belyser följande anekdot. Genom ett misstag hade en plats,
som tingat föredrag, blivit uteglömd vid resplanens uppgörande.
För att de uteglömda icke skulle bli utan föredrag lät hon
anordna ett möte på natten och for fyra mil genom skogarna
fram och åter till den plats, som råkat bli borttappad. Men
icke nog med detta. Till denna plats någonstans i övre
Norrlands ödemarker fanns blott klövjeväg och hon gjorde utan
knot färden i klövjesadel. När någon då på hotellet sporde
henne vid hemkomsten, om hon icke var trött, svarade hon:
— Trött! Det är min plikt att vara trött. Den socialist,
som icke är trött efter sitt dagsverke, är en dålig arbetare i
vingården. Tror ni kanske, att vi agitatorer äro sådana där
dagdrivare och lättingar, som tidningarna skildra oss? Ja, då
ska jag upplysa er om, att vi socialistiska agitatorer ha sexton
timmars arbetsdag och där går ofta två timmars slit på
halvtimmen. Men det är som det ska vara. Tror man på en sak
och vill den, så går det lätt att slita ont.
Till en vän sade hon en gång vid denna tid: Det har kostat
oss trettio år att bygga upp det gamla partiet; ska det inte taga
lika lång tid att bygga upp det nya, så måste vi arbeta dubbelt
så energiskt som i vår ungdom; och ha vi den rätta tron, så få
vi den rätta kraften.
Hon var nära sextio år, då hon började arbetet att uppbygga
det nya partiet och den nya Internationalen. Detta arbete
skulle föra henne och hennes parti till lyckans och framgångens
högsta toppar för att strax därefter kasta både henne och
hennes vänner ned i besvikelsens djupaste dälder. Men icke ens
i sina mörkaste stunder förlorade hon ett ögonblick tron på
socialismen.
— 450 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
