Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 70. Sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
Det fattas oss folk vid brassar och rår.
Det fattas oss folk i vår fara.
En dödssjuk kvidan ur skansen går.
Det rosslar: Samara, Samara.
Giv luft, giv ljus, giv hjälp i den nöd
som är deras därnere och vår!
Nu stampar stäven, och sjön blir svår.
Kompassen pekar på död.
Slavskeppet seglar med döden ombord.
och ingen mäktar befalla.
Här hjälpa ej böner, här hjälpa ej ord.
Hjälp, det gäller oss alla!
Alla dessa dikter hade hon tagit med sig, urklippta ur
gulnade tidningar och inlagda i en av de indiska böcker, hon
medfört till sjukhuset. Hon läste de sista dagarna också en
del dikter av Goethe, bl. a. den sköna ”Über den Gipfeln ist
Ruh” med sin underbara evighetsstämning, sitt panteistiska
lov till den stora vilan. Och sist läste hon Björnsons ”Syng
mig hjem!”:
Syng mig hjem, om I kan,
jeg vil dø i mit land.
Syng mig frem
til mit hjem,
jeg vil dø i et syn
av de blaahvite bryn,
av vor jord
hos min mor.
Jeg vil dø i den tro
at de alle var go’.
I skal se, at den kulde, de gav
dugger av
paa min grav.
— 512 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
