Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 71. Eftermälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
levde och uppoffrade sig för idéer, Jag är inte kvinna, jag är
socialdemokrat! ropade hon en gång i en fullsatt spårvagn, så
att passagerarna häpet tittade på den robusta damen. Det var
synd, att inte Kata kom in i riksdagen. Förhandlingarna skulle
aldrig blivit tråkiga, så länge hon haft ordet.”
I en utförlig dödsruna i högertidningen Norrköpings
Tidningar tar man sikte just på Lotta Svärd-motivet:
”Medan fru Dalström mest framträdde som den karskaste
och mest pågående av agitatorer, så fanns det å andra sidan mer
av hjärtevärme hos den manhaftiga uppenbarelsen än man
kunde tro. Det fanns något av Lotta Svärd hos henne, och man
förstår gott de bråkiga ungdomarnas tillgivenhet för sin
drastiska övermästarinna.”
I Dagens Nyheter skrev dr Torsten Fogelqvist en förnämlig
uppsats till hennes minne:
”Då jag härom dagen läste i tidningen att Kata Dalström var
död, föll mig genast på läppen Heidenstams bekanta strof:
Hur lätt bli människornas kinder heta.
De döma snabba, fast de litet veta.
Få människor ha blivit så hänsynslöst bedömda, föraktade och
beskrikna som denna kvinna av bildad klass, som sällade sig
till klasskampens minst nogräknade skaror, där hon själv
tjänstgjorde vid det truppförband, som hade hand om det grova
artilleriet. Och den som någon gång såg fru Kata skaka en
hotfull näve över en ungdomlig proletärskara mot det skändliga
borgardömet eller något annat skändligt — ty för henne var
världen full av skändliga ting — tänkte kanske ofrivilligt på
franska revolutionens kvinnliga furier. Blev fru Katas rykte
grundligt hudstruket, så berodde det kanske till en del på att
hon själv strök sina motståndare huden full med kraftord.
Men jag har i mitt minne bevarade ett par smådrag från
sammanträffanden med Kata Dalström, som för mig gälla mer
än alla människors dom. En dag under min brunnsvikstid
an
— 522 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
