Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 71. Eftermälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
larinna. Det finnes säkerligen intet svenskt samhälle från
översta Norrbottens lappmarker till Sundet, som ej haft besök av
Kata, vilken alltid drog fulla hus. Många gånger var det
kanske de otaliga historierna kring den kvinnliga
socialistagitatorn, som lockade — i särskilt livlig hågkomst levde de livliga
duellerna med prästerna under tidigare år, vid vilka dock det
stundtals robusta språket gav falskbilder av Kata Dalströms
innersta. Visst är, att hon utfört en gagnande fostrargärning
bland dem, som förut föredrogo litern och kortleken framför
boken och självbildningens ofta tunga väg.
Agitationen var hennes liv, hennes allt. När det gällde den,
förblev hon ända till de sextiofem åren en tjugoårig entusiast,
för vilken mödorna voro till för att övervinnas. Än var Kata
på härjartåg ovan polcirkeln, vintertid ombyltad till ett
oigenkännligt klädbylte, än iklädd sydväst och oljekläder vid
agitatoriska strandhugg på Västkusten.”
Lotta Svärd, Madame Sans-Géne, Blenda, Ekebymajorskan,
Kulneff äro de historiska gestalter eller dikteriska figurer, som
Kata Dalström oftast jämfördes med i särskilt den borgerliga
pressen. Hennes minne far icke illa av dessa jämförelser.
Lotta Svärds trofasthet, Madame Sans-Génes tapperhet,
Ekeby-majorskans kraft, Blendas frihetskärlek, Kulneffs glada
strids-mod och goda hjärta äro icke egenskaper, som tilldelas vem
som helst, även om en och annan av de borgerliga skribenterna
säkerligen tänkt också på Lottas breda trut, den napoleonska
tvätterskans ogenerade fasoner, Blendas krigiska lynne,
majorskans galenskap och Kulneffs äventyrliga öden. Och det skulle
vara falsk historieskrivning, om man förnekade dessa drag i
Kata Dalströms bild. Hon skall icke renoveras eller putsas
upp. Hennes charme, hennes originalitet, hennes sanna väsen
skulle icke komma till sin rätt, om hon berövades den lukt av
lägerliv, den doft av kolarkoja, pörte och fiskarbåt, den air av
gammalt bergslagstroll, som ovedersägligen hörde henne till.
Men de säga icke allt. H. F. Spak har alldeles rätt, då han i
sin essay över Kata Dalström gör följande invändningar:
— 526 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>