Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 71. Eftermälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
hoppas på befrielse från ekonomisk nöd och slaveri genom
socialismen -— liksom också andlig och moralisk frigörelse — så
ha kvinnorna av borgerlig härstamning genom sin anslutning
till den socialistiska världsåskådningen och sin kamp för
densamma vunnit så mycket ideellt, att om dem redan nu gäller,
att de ’förlorat sina bojor’ och redan ’vunnit en ny värld’. Ur
detta förklaras, varför kvinnor ur de borgerliga klasserna, som
voro bestämda att föra ett konventionellt, parasitiskt, hycklande
liv, med alla sitt väsens fibrer hänga fast vid sin
världsåskådning och sin socialistiska verksamhet och icke kunna
kompromissa — ty detta skulle vara att begå förräderi mot sig själva,
att uppge allt det man så mycket och lidelsefullt kämpat för,
det varför man offrar allt.
Kata var en av dessa, därför blev hon sig själv trogen. Hon
hade icke överlevat sig själv, detta är den största lycka som
kan beskäras en dödlig. Då hon till sin stora smärta såg, att så
många av hennes tankar avsiktligt eller missförstådda
vanställdes av just dem, för vilka hon kämpat och levat, gav hon
dock icke efter, hon gick i stället mot strömmen, försvarade sin
åskådning, i vilken hennes individualitet återspeglades — och
avstod till och med från sin så ärofullt förvärvade popularitet.1
Därigenom krönte hon sitt bragd- och dådrika liv, därigenom
reste hon åt sig ett historiskt minnesmärke, som tiden icke kan
förstöra . . .
Var Kata religiös? Icke i vanlig mening — den vidskepliga,
andetomma tron på ett högre väsen, åt vilken man överlåter
ansvar och initiativ för att själv leva resignerat och passivt — utan
i den mening vi alla äro det, vi alla som tro på mänsklighetens
framtid och utgå från denna i alla våra avsikter, planer,
förhoppningar och handlingar. Även de av oss, hos vilka den
marxistiska världsåskådningen är av rent teoretisk natur —
också de och just dessa — leva städse i en fast tro på
framtiden. Och denna tro är så fast, att allt vad som än må ske,
1 A. B. syftar här på Kata Dalströms konflikt med Kommunistiska
internationalen. F’örf:s anm.
— 552 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
