Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 72. Aforismer till Katas porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
rade sidenklänning verkade mer konstnärinna än agitator. Men,
bevars, även Kata kunde ur gamla kistor för högtidliga stunder
framleta siden, äkta spetsar och silversöljor, arv av rika fäder,
och då kunde hon få över sig en air av förnäm och förfinad
matrona, som härskade över ett helt bärgslagshärad.
Ej sällan har hon jämförts med sina tre berömda ryska
revolutionära samtida: Krupskaja, Lenins maka och änka, Angelica
Balabanoff och Alexandra Kollontay. Vad den första angår
är likheten i ödslande kraft, i flärdlös proletär
självförsakelse slående. Men härutinnan är Kata Dalström ännu
mera lik Angelica Balabanoff, vars helgonlika,
revolutionära uppgående i den socialistiska tanken och dess renhet väl
representerar det högsta mått av fullkomlighet. Kata
Dalström överglänser Krupskaja i talekonsten, men når aldrig
An-gelicas konstnärskap, i sin art ouppnåeligt. I sina krav på
ärlighet, öppenhet, politisk klarhet, i sin fiendskap till all
opportunism och allt kompromissande är Kata Dalström lik
Krupskaja och än mera Balabanoff, men hon skiljer sig från dem
båda genom sin buddhistiska tro. Det mänskligt öppna i sitt
väsen har hon gemensamt med Angelica Balabanoff, liksom
kärleken till det rent proletärt mänskliga, till själva armodet,
försakelsen och fattigdomen.
Alexandra Kollontay representerar en talekonst, som ligger
den stora franska nära: élan, genomskinlig klarhet som
bergkristallens, rytmisk fasthet, formfulländning. Kata Dalströms
talekonst var oslipad, verksam genom sin enkelhet mera än
genom sin konstfärdighet, genom sin tyngd mera än genom sin
glans, genom sin humor mera än genom sin teoretiska klarhet.
Med Kollontay liksom med Balabanoff har Kata Dalström det
gemensamt, att alla tre som talarinnor representera elden och
lidelsen. Hos Kata låg elden djupare under ytan, men den var
icke mindre uthållig. Man kan kanske om Kollontay säga, att
hon på senare år varit mer politiker och diplomat än agitator.
Kata Dalström var under hela sitt liv mer agitator än politiker.
Någon har sagt, att politiken är det möjligas konst — Kata ville
— 568 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
