Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rökmoln rakt öfver Ben och de tre karlarne. De kunde
icke lemna sin post utan att släppa elden öfver.
Middagsklockan hördes på afstånd från gården utan att
de fingo någon tid till att dra sig åt ladan till nere
på strandängen, der näfverkontarna med vägkost och
mjölkflaskorna af trä hängde i skuggan.
Genomsvettiga, inpyrda af rök och med ögonen
fulla af tårar, togo de sitt nappatag med elden för att
den ej skulle växa dem öfver hufvudet. Ben var icke
den sämsta. Sulorna på hans skodon voro brända och
han sjelf undgick med nöd engång att bli helt och
hållet kringhvärfd af lågorna, ohejdad och vild som
han var i sin fart att släcka.
Ändtligen var den våldsammaste uppflamningen
öfver. Knastrandet och sprakandet hade lagt sig en
smula och elden slog icke längre så högt att solen
lyste midt igenom lågorna matt och röd och nästan
hemsk att se. Grenarna och qvistarna voro förstörda
och elden höll nu till godo med sjelfva de smärta
björkstammarna och kådiga ungtallarna. Den värsta
faran var förbi. Karlarna vände ryggen åt röken,
torkade sig med sina sotiga fingrar i ögonen och sågo
derefter ut så Ben gapskrattade. Alla drogo ett
lättnadens andetag när de hunnit undan hettan och
röken och den friska vinden igen blåste dem svalkande
och lifgifvande i ansigtet.
— Huh! — det var då ett stycke hårdt arbete!
Men så var också elden kufvad och man kunde i ro
äta sin middag och kanske taga en liten lur på den,
om bara någon åtog sig att hålla vakt under tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
