Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— När?
— Under morgonbönen —
— Jaså, — nej... nej, inte mins jag —
— Att jag var kär —
— Jo, nu mins jag.
— Kan du gissa i hvem? —
— Inte bryr jag mig om det —
Ben gick en stund tyst för sig sjelf.
— Om jag skulle beställa sirapsknäck af dig —?
Syberg blef uppmärksam. Han var skolans
privilegierade knäckförsäljare, — privilegierna hade han
tagit sig sjelf.
— Tjugu strutar, tillade Ben.
— Har du pengar då?
— Jo — två mark.
— Du är skyldig mig för tre strutar från i vår —
— Ja nå, — och Ben blef förtjust öfver en idé,
som just nu gick upp för honom, — du får betaldt för
dem med detsamma. Tjugu stycken hör du — och så
skall du hjelpa mig med att skaffa dem åt Sigrid
Walborg.
Syberg häpnade öfver ett sådant slöseri, men
hans sinne veknade för beställningen och innan de
hunnit hem till Bens port var Syberg delaktig af att
Ben var kär just i Sigrid Walborg och att det var
derför han ville bjuda henne på sirapsknäck. Redan
tidigare hade Syberg blifvit invigd i Bens stora
händelse med vallflickan derhemma på landet och då hade
han plirat med sina bruna prickar till ögon, men haft
intet förtroende att gifva igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
