Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigrid Walborg föreföll honom usel sedan han väl
utöfvat den.
Sedan den qvällen var det slut mellan hans nya
flamma och honom och i sina tankar höjde han igen
Sigrid Walborg på en piedestal och dyrkade henne
dubbelt som sammanfattningen af allt det sköna och
ädla han ännu kunnat föreställa sig, — och det var icke
så litet det. Om nätterna somnade han ofta in under
tårar med en känsla af oändligt ve och oändlig
hjelplöshet, utan hopp att kunna nå och besitta allt det
upphöjda och ädla, som han samlat till en strålgloria
kring Sigrid Walborg.
Henne sjelf undvek han ännu sorgfälligare än
förut, var missnöjd med sig sjelf bitter, och dubbelt
vågsam i sina pojkmandater.
Men Syberg måste afhöra alla hans förtroenden
från början till slut om han ville eller ej. Ben tänkte
ej stort på hans intresse i saken, blott han sjelf fick
meddela sig.
— — — — — — — — — — — — — — — — —
Underliga drömmar hade han haft i natt, och
vaknade ur dem med tungt hufvud och värkande
trötthet i lederna. Samla sina drömmar till minnen kunde
han icke, de förblefvo ett formlöst brokigt virrvarr af
verklighet och fantasi. Men genom den mörka
rullgardinen med en grön sol i midten och gröna strålar åt
alla håll föll vårsolen utanför så intensivt att rummet
blef nästan ljust af en dager som kunnat kallas hemsk,
om icke sjelfva sceneriet varit så fredligt.
De värkande lederna och det tunga hufvudet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
