Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att muskler och ben stodo fram ur det slappa
skinnet. Läkarn ordinerade konvalescentbehandling och
kom numera endast hvarannan eller hvar tredje dag
på besök.
Mellan de hvita, rena lakanen låg Ben och tänkte
underliga tankar dagen lång. Det var soliga vårdagar
med bländande dager utanför, så man ofta hade
rullgardinen nedfäld dagen i ända, för att icke plåga hans
ömtåliga nerver och svaga ögon. Han låg tålig och
stilla, timme efter timme, utan att röra ett finger. Och
tänkte.
Trött var han, men tröttheten förde med sig en
dof, likgiltig sinnesfrid och han kände sig helt
försonligt och förlåtande stämd mot allt och alla. En
egendomlig kylig dvala var det, men hans tankar arbetade
rediga och klara och han tänkte på sig sjelf och sitt
lif och på sin omgifning och deras lif. Hvad var det
då egentligen de sprungo och sysslade för, alla de
andra? Han var ändå bra främmande för hela den här
verlden och dess sträfvanden. Var det nu han sjelf,
som kallades Ben och låg här på rygg i sängen, och
var det der hans mor, som satt bredvid honom? Det
var som två fullkomligt främmande personer. Och
henne der skulle han nu älska högst på jorden, hon
var ju hans mor! Ben riktade en så underligt
spörjande och känslolös blick på henne, att hon steg upp
helt bekymrad, strök honom öfver pannan och frågade
om han ville ha hafversoppa med russin eller
sagosoppa med portvin.
Ja, hvad han ville hafva det viste han ej sjelf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
