Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På eftermiddagen stod Ben upprätt och rak, men
utan att våga lyfta ögonen framför sin far och sade
att han skulle gå till Fernberg med vilkor att efteråt
berätta om hvad de druckit.
— Ben fick ingen rätt smak hvarken på Fernbergs
punsch eller toddy, som han tvärt emot sin föresats
lät sig öfvertalas att brygga, ty det var den första
gången han smakade på den förbjudna drycken.
Punschen hade nog förut, en fastlagstisdag, vållat honom
svåra lidanden. Bens medvetande om sitt löfte åt
fadren, spilde malört i glaset och förderfvade hans
nöje. Han kom hem alldeles oberörd af glädjen utan
att ha druckit stort någonting, men likväl rädd som
en hare för följderna. Han anade intet godt.
Dagen derpå stod han förkrossad inför fadrens
myndighet.
— Nå, — hvad drack ni?
— Punsch.
— Åh, ser man på herrarna bara!.. Mycket punsch
naturligtvis — hur mycket?
— Några glas... jag drack bara två...
— Bara två! — nå, det var minsann mycket nog
för en pojke som du. — Och ni var väl fan så kavata
kan jag tro — —! Fadrens hånande ton tillintetgjorde
Ben. Han teg som en förbrytare och fadren tillade:
— Det der bestyr jag nog om att kommer fram
till lärarnas öron, men för att du talat sanning för
mig den här gången, skall jag ställa så till att du
slipper undan, — det blir bara gunstig herr Fernberg,
han som hållit kalaset, som får sota för det ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
